Loading...

Presentation

Home / Presentation

Om vardagsäventyr

Jag som driver Vardagsäventyr heter Mårten Svensson, är 34 år och är uppvuxen utanför Falköping men bor i Jönköping sen 2011. Jag är utbildad Jägmästare och jobbar primärt som skogsbruksplanläggare på ett företag som heter Skogspartner. Parallellt med jobbet tävlar jag i multisport och Adventure race (flerdygnstävlingar) tillsammans med mitt lag Skylotec Adventure Team.

Vardagsäventyr är ett sidoprojekt där jag får jobba med vad som egentligen är mitt stora intresse: träning och hälsa. Jag vill hjälpa andra att hitta en träningsform eller aktivitet att göra till sin egen och då framför allt något som man utövar utomhus. Eftersom jag har en träningsbakgrund där jag själv började relativt sent inom flera olika träningsformer så tror jag mig ha en ganska god förståelse för vilka hinder man ser med att ta första steget och komma igång med något nytt och okänt.

Huvudgrenarna i multisport är terränglöpning, MTB och paddling men man måste även kunna hantera simning, inlines, orientering och klättring på ett bra sätt. Utöver dessa grenar så åker jag längdskidor (klassiskt och skate), rullskidor och cyklar gärna racer. Jag tänker mycket på hur jag ska träna för att utvecklas och bli bättre men även hitta en hållbar balans mellan jobb, fritid och träning. Jag diskuterar gärna med vänner, läser artiklar, lyssnar på poddar om träning, mat och hälsa och har testat mig fram under många år på vilken kost som funkar och inte funkar för mig. Böcker om personlig utveckling, biografier/framgångsberättelser och faktaböcker är också något som ofta fångar mitt intresse och jag läser gärna böcker inom dessa kategorier för att se om det finns något som jag kan ha användning för och som passar min situation.

Även inom min Jägmästarutbildning så berörde jag ämnet hälsa och friskvård men då från ett skogligt perspektiv via skogsskötsel i rekreationsområden. I min mastersuppsats så gjorde jag en rekreationsanalys åt en kommun för hur man kunde utnyttja skogsskötseln för att få ut större rekreations- och friluftsvärden. Att bara vistas i skogliga miljöer kan ha mycket positiv effekt på stress och minska risken för utbrändhet vilket är en allt vanligare diagnos i dagens stressade och tidsoptimerade samhällsklimat.

Lite längre ner på sidan finns att läsa en mer omfattande ”träningspresentation” för dom som är nyfikna. Där går jag igenom hur min träningsbakgrund sett ut fram tills där jag är idag. Som ni kommer märka så jag är inte är akademiskt utbildad inom ämnet men en stor nyfikenhet och ett djupt rotat intresse har gjort att jag använt mig själv som försökskanin i över 20 år. Jag har varit nybörjare på senare tid flera gånger om och fått svar på alla möjliga frågor man brukar ha i början. Jag har även råkat ut för en del vanliga skador och problem inom olika grenar som jag jobbat mig igenom med stöd från yrkesexpertis. Denna kunskap delar jag gärna med mig utav!

Jägmästare

Jägmästare. Adventure racer. Livsnjutare.

Mårten Svensson
Adventure racer

Livsnjutare

Träningspresentationen

Träningen har alltid funnits närvarande sen yngre år via skolidrott och fotboll på fritiden. Men under högstadiet så slutade jag med fotbollen på grund av bristande intresse och började istället med tennis. Jag spelade i några år men fastnade inte heller inom detta. Istället blev styrketräning mitt insteg till ett träningsintresse under gymnasietiden och jag tror att det till stor del berodde på att jag hittade träningen och rutinerna tillsammans med en, vad som snart kom att bli, nära vän vilket innebar att träningen även fick ett stort socialt värde. Men att styrketräningen gav snabba resultat tror jag också spelade in och jag fick nytt förhållningssätt till träning som något positivt, socialt, utvecklande och roligt. Jag började läsa artiklar och testa träningsprogram för att ”optimera” utvecklingen och jag förstod tidigt att kosten var viktig parameter men blev minst sagt förvirrad i alla råd och rön som fanns att ta del av i tidningar, magasin och på nätet.

Efter gymnasiet så ryckte jag in i lumpen och tjänstgjorde som ytbärgare, en relativt utmanande tjänst som satte vissa krav på styrka, kondition och förmåga att jobba under pressade situationer. Jag försökte förbereda mig med att löpträna innan jag skulle rycka in vilket mest resulterade i smärta, olust och överbelastningsskador. Jag insåg inte då alla misstag jag gjorde när jag gick all-in på varje pass. Löpningen blev förknippat med något jobbigt och smärtsamt vilket i sin tur gjorde att jag undermedvetet skapade en ovilja att utföra denna träningsform.

Efter värnplikten fortsatte jag med styrketräningen, försökte börja om med löpningen utan att riktigt lyckas helt nu heller. Anmälde mig och testade halvmaran ”Göteborgsvarvet” men träningen hindrades till stor del av benhinneinflammation som ”aldrig verkade vilja släppa”. Löpningen gick återigen på paus.

2005 så hittade jag en resa som blev för svår att motstå. Det var ett företag som arrangerade en expedition till Argentina och en toppbestigning av Aconcagua, 7962 m ö h. Min erfarenhet var fjällvandring en vecka i jämtlandsfjällen en fin sommarvecka men där och då ansåg jag det borde vara fullt tillräckligt, man hade guider och skulle ju ändå nå toppen genom vandring så inga specialkunskaper krävdes. Jag anmälde mig och åkte iväg. Det blev ingen succé då ingen i vår grupp nådde toppen p.g.a. en storm som drog in just de dagar som vi hade på oss att utföra toppattacken. Men resan blev startskottet till att spränga gränser och jag fick en äventyrslust och nyfikenhet till att ge mig på nya utmaningar.

Väl hemma så började med klippklättring som blev min nästa sak att sätta tänderna i. Ganska snart därefter så blev det flytt till Umeå för studier till Jägmästare vilket även innebar att jag hamnade med många likasinnade. Intresse för konditionsidrott väcktes till liv och jag bestämde mig för att ge löpningen en ny chans samt lära mig längdskidåkning ordentligt. Jag spenderade många timmar i spåret och körde även en del skidlopp. Mer eller mindre oförberedd så ställde jag upp i ”Icebug24” vilket innebar att man i team om två skulle plocka så många kontroller som möjligt under 24h i fjällen runt Hemavan vilket visade sig bli en tuff uppgift men som även gav nyttiga lärdomar. Jag tog även revansch på Aconcagua då jag och en annan kille som var med första gången gjorde om resan men denna gången på egen hand och med lyckat resultat.

I Umeå så kom jag även i kontakt med multisport för första gången. Tävlingsformen innebar att man tillsammans i 2-mannalag navigerade sig igenom en bana via löpning, paddling och cykling. Jag kände direkt att detta var något som tilltalade mig men eftersom jag var en medioker löpare, inte kunde paddla, inte ägde någon cykel och heller inte kunde orientera så var det mycket att lära sig för att komma igång. Så jag började med orienteringen, testade naturpassetkartor, gick med i en klubb och åkte på orienteringstävlingar. Jag köpte en mountainbike och en kajak och sen körde jag och min kompis alla tävlingar vi kunde i vad som då var multisportcupen sprintklass (3-4h tävlingstid). Det gick sällan bra men det behövdes inte för att jag skulle fastna och jag har sedan dess tränat dedikerat för att utvecklas inom grenarna för att nå en så hög nivå som möjligt.

Sedan några år tillbaka så har flerdygnstävlingar (Adventure race) varit mitt största fokus. Det innebär kortfattat att man tävlar i mixade lag om 4 under 3-7 dygn, non-stop helt utan support. Man navigerar sig fram löpandes, cyklandes eller paddlandes sträckor som kan ta mellan 4-24h. Laget pressar gränserna fysiskt och psykiskt och man sover oftast extremt lite (ca 3-4h totalt på 3 dygn). Jag har hittills fått förmånen att tävla i Frankrike, Spanien, Nya Zeeland, Australien och Kina och fått uppleva spektakulära miljöer och vara med om stora äventyr.

Nytt för 2017 är att jag ihop med vänner med samma höga ambitionsnivå startat upp ett eget lag, Skylotec Adventure Team, med målsättningen att slå sig in i toppen på världscuptävlingarna. I maj åker vi till Sydafrika och kör vår första tävling tillsammans, Expedition Africa.